Sttiinnaaa

Skola idag.
Trist och Ensamt.

Jag vill be om ursäkt men har inget att be om ursäkt för. Jag vill kunna prata med er som förr men det går inte.
Jag vill ha vänskap som betyder någonting.Men är rädd att den blåst bort.
Men inget verkar funka inget verkar duga tillräckligt bra, Så jag får väl fortsätta gå i min ensamhet och gå på lektionerna som jag måste. Inte prata med någon på hela dagen och sedan åka hem.

Det är ungefär såhär mina skoldagar ser ut just nu sedans Simåne åkte. Nu bevisar de verkligen vem som är min allra braigaste vän som ställer upp och inte fryser ut en. Tack för du finns Simåne och att du skickar sms att jag är stark och står ut de dagar som är kvar tills du kommer hem.
Jag vet faktiskt helt och hållet inte vad som har hänt med skolan med allt?!?. Varför blev de helt plötsligt jag som står där utan vänner, ensam på rasterna och helt bortkommen?.
Jag vet faktiskt inte svaret på det.
Tror inte nu att jag vill ha det såhär, men jag har faktiskt mina anledningar till att bli ledsen, sårad och ensam. Jag väljer att gå i min ensamhet för jag inte känner mig välkommen in i er "tighta" vänskap.
Tänk er för nästa gång, Innan ni mister en vän. För det är precis de ni gjort:(.

Tyck vad ni vill när ni läser detta. Men sanningen är svår att höra va?